mintystarevolution

Hej
Idag sov classy-classy-tjejen, som jag skrev om här nedan, över hos mig. Liam var borta, jag vet inte vart. Det kändes konstigt att vara själv, det kändes bra att du var här. Vi lagade mat, pasta. Vi pratade, vi tittade på en film, vi pratade lite mer.

Jag satte på en cd - Chet Baker sings Chet Baker. Du lyssnade på elektro egentligen och Chet Baker är 50-talsjazz, men du gav det en ärlig chans.  Vi halvlåg tysta, det var bekvämt bland alla kuddar i min soffa. Du somnade. Jag tittade på dig ett tag, sedan somnade jag med. Jag vågade krypa närmare än vad jag hade gjort om du hade varit vaken. Du vaknade sedan, jag sov. Du väckte mig, kysste mig. Vi pratade ännu lite mer, jag gillar din röst.

Liam kom hem, stupfull. Du gick hem.

Idag pyntade jag hela lägenheten med julpynt jag stal från mammas och pappas hus. Eller hemifrån. Jag vet inte riktigt, jag har ju flyttat för ganska längesedan nu. Första julen ensam i ett eget hem bara.

Jag satt och tänkte på det ett tag, det skulle kännas så.. rätt att bara fira julen här med Liam i våran lägenhet. Att inte fira den med min släkt på den där gamla herrgården ute i ingenstans som jag gjort i 19 år.

Jag vill inte göra någon besviken och så vill jag känna mig fri samtidigt. Oftast en omöjlig kombination.

Fint blev det i alla fall! Med julpyntet. Lampor gör mig glad ända ner i magen på ett alldeles speciellt sätt.

Idag fikade jag med en flicka jag aldrig pratat med förut. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Några ord måste vi växlat, för hon hade fått mitt nummer på en klubb för några veckor sedan.

I förrgår smsade hon fel, ett fint sms om att hon verkligen ville låna en film (smset skulle tydligen till en klasskompis). Filmen heter Eternal sunshine of the spotless mind och den råkar jag äga. Så jag svarade att hon gärna fick låna min film om hon ville, trots att det inte var poängen från början. Hon blev väl mest förvånad men sa ja. Jag vet inte om hon kom ihåg mig, för jag kom bara ihåg hennes ansikte som en svag bild någonstans långt bak i min hjärna. Som en stillbild. Kanske var den till och med konstgjord. Nu i efterhand när jag sett henne igen fylldes den kanske i.

Vi möttes vid några bänkar, träd och en skylt. Du var fin med kappa och basker och långt brunt hår. Classy, var den första tanken när jag såg dig.

Det var pinsamt. Jag gav dig filmen, sa att du kunde låna den så länge du vill. Sedan. Ehhh, det är kallt, ehhh ja vad ska du se filmen för då? ett skolarbete jaahhaa, heehhh kallt var det ja.

- Vill du ha kaffe? Jag får gratis från min kompis här borta. På cafét alltså. Hon jobbar där.

Du pekar åt höger och ler. Classy. Jag tackar ja och så går vi dit under tystnad. På cafét lättar stämningen lite, du pratar litegrann om din skola, du får fortfarande i gymnasiet. Du pratar lite om filmer. Jag nickar lite, skrattar lite.

Sedan bestämde vi att om en vecka på samma ställe. Jag vet inte ens om vi bestämde att du skulle lämna filmen då eller om vi bara bestämde det.

Samma plats, kanal, liv, tid, classy-classy-classy.

Du har inte hört av dig sen jag skrev det där igår, fast jag tror inte du läste det.
Det är lite skönt.

Idag har jag bara promenerad runt i området och njutit av vinterluften. Egentligen är det inte så att bara för att det blir 1 December strömmar all vinterluft ut från något hål i berget och ner bland gator och torg till människor som säger "oj här kommer den!".

Men i min värld är det så. Så idag har jag julpyntat och andats vinterluft och sedan drack jag glögg med min katt på mina fötter i säkert två timmar.

Jag ringde en vän också, som kom hit och vi satt på min balkong och han rökte och vi pratade om växter. Det är synd att det blivit sådär tantigt med att vara intresserad av blommor. Att trädgårdsprogrammen på tv tillägnas målgruppen medelålders kvinnor.

Jag är man. Jag är en ung man och jag vill seriöst ha en palm och lite pelargoner och sån där inomhusmurgröna och kattgräs till min katt. Och julblommor såklart. Såna där julstjärnor och de där andra små julblommorna som luktar så starkt. Jag fick inte ha såna när jag var liten för min mamma gillade inte när det luktade starkt.
Gröna växter i en lägenhet. Det är något drömskt över det. Hemtrevligt. Får se vad Liam säger.

Nu ska jag laga lite mat, jag känner mig som kvinnan i det här hushållet! Lagar mat, fixar blommor och sköter katten. Inte okej. Inte jämställt. Se detta som en HINT.

- Tror du på dig själv?
Jag vred mig lite där jag satt, vilken rak fråga! Det är sällan man hör sånt från någon man nyss träffat.
- Ja, det gör jag. Sa jag, sanningsenligt. Mitt självförtroende är faktiskt väldigt bra.
Du tittar på mig och ler.
- Vad bra.
- Euuhm.. Durå?
- Ja.. jo.. det gör jag väl.
Jag nickar gillande. Du tittar på mig med blåa ögon som glittrar i lila av ljuset från sänglampan.

Lite senare stod vi utanför en biosalong, mest för att det fanns tak där och du rökte och det regnade. Klockan var kanske sex då och det var mörkt. Förutom gatlykteljus såklart, som lös upp din cigarettrök. Du pratade intensivt om dina mostrar som bodde ihop och var helt galna. Det var säkert roligt men jag tänkte på annat, på kompisar och på min katt.

- Är dina föräldrar kristna? Du fortsatte med dina raka, oväntade frågor.
- Näe.. eller.. mamma är väl. Pappa pratar jag inte med, inte om sånt. Är dina?
- Nä.
- Varför undrar du då? Jag skrattade inombords då men tittade på cigarettröken som steg från din mun när du sa
- Jag kanske bara undrar saker om dig för att jag vill det? För att det känns som jag måste veta. Vill du inte veta saker om mig?
- Ibland. Kanske. Ja, ibland när det är något jag borde veta.

Du skakade på huvudet, fimpade och gick. Jag gick jag med, åt andra hållet till min hållplats. Du sprang efter mig. Jag kände ingenting, jag var inte ledsen för att du gått, inte speciellt rörd av att du sprang efter mig nu. Du log, så jag log.
- Förlåt, jag gillar dig. Du kysste mig då, fast det har vi ju gjort förut.
- Jag gillar dig med! Jag kysste dig också.

Ja, jag gillade dig. Som en av mina kära vänner sa, kanske lite mer än vad jag vill erkänna. Men jag gillar inte dig så mycket att jag vill kyssa dig om och om igen. Jag vill inte ligga med dig. Jag vill inte gå hand i hand med dig på stan. Jag vill inte att du ska bo här hos mig eller ens komma hit om du inte verkligen måste. Det finns grader av gilla och till varje grad finns det en handling och jag vill stanna här.

Jag är bara så arg över att det verkar göra mig till en elak människa.

/ William



Är dina föräldrar kristna?

Förlåt. Jag glömde bort att jag hade den här grejen, tror jag.

I helgen hade vi fest, eller, jag hade fest.
Det kom en del folk, vi satt på våran balkong och spelade gitarr och drack vin. Sedan blev det mer party och det fortsatte fram till soluppgången. Vaknade runt lunch med samma person jag alltid lyckas vakna med efter såna här tillställningar,

Tänk er: Någon du tycker om, någon du inte känner, men tycker om. Någon du inte vill lära känna egentligen. Det hade inte förändrat något om du gjorde det. En sån person. Hon tycker väldigt mycket om mig, för mycket.

Allt detta tänker man inte på när man har fest. Därför vaknar jag alltid med henne (dig).

Liam hatar mig för det här. Jag hatar aldrig mig själv.

Nu ska jag ut och göra något vettigt av mitt liv! Som att köpa en katt. Jag vill ha en katt. Uppdatering kommer snarast på detta äventyr.


Någon som har namnförslag?

Inbrytning avklarad! Jag tänker inte avslöja så mycket mer men allt gick enligt planen. En ganska korkad idé måste jag säga såhär i efterhand. Men det var jävlgit skoj att springa runt ensam i en affär och möblera om allting till absurdum.

Idag ska jag bara stanna hemma och sova/läsa. Jag har börjat läsa en bok som heter naiv super.

Killen i boken köpte en boll i kapitlet jag läste nu, det är jag lite sugen på att göra. Det lät så trevligt att bara stå och kasta en boll mot en vägg i brist på annat att göra. Haha det lät ironiskt, men jag menar det. Jag har varit väldigt stressad och upptagen fram tills för några veckor sedan. Nu gör jag bara vad jag känner för, och det är en process att komma på vad man vill göra när man inte måste någonting.

Ikväll får jag fint besök. Vi ska ha lite fest här, med några nära vänner, några av liams beundrare och det lösa folket som alltid kommer på köpet. Har man en stor lägenhet för sig själva blir det ofta fest.

Haha, kommentaren om att jag och Liam låter som samma person, är nog nästan sann. Fast det är vi inte, men vi sitter bredvid varandra och skriver.

Will - Liam. Den du.

Fridens!

Jag vet inte hur riskfyllt det är att skriva det här, men jag ska skriva det i alla fall. Jag lever farligt.

Jag heter William, jag är 19 år. Jag bor i en stad i Sverige. Jag delar lägenhet med min homie Liam, vi har varit bästa vänner väldigt länge. Jag har inte så många andra vänner jag umgås med varje dag, men jag älskar att träffa människor. Alla känner William, William känner.. Liam.

Skolan tog slut i våras, så nu gör jag ingenting särskilt. Min utbildning var inte så speciell, men jag har andra pengar att leva på ett bra tag framöver. Så nu förtiden gör jag bara vad jag känner för. Jag känner för ganska speciella grejer.

Inatt ska jag ut på äventyr (om ingen tant stoppar mig).

Operation butik. Det är det här jag menar med att leva farligt.
Min blogg kommer vara ganska anonym ett tag framöver, för jag lever farligt.

Inatt ska jag bryta mig in, röra till i hyllorna, sortera om. De har de så ruskigt välsorterat i små mataffärer.

Ni kanske undrar varför? Varför skriver jag det här?

Jag vet faktiskt inte varför.

Jag brukar göra saker. Antagligen lite mer saker än vad du brukar göra.
Idag träffade jag en dam på en sten som frågade mig vad jag gjorde, jag skulle ut, sa jag.
Hon sa att hon tyckte det var onödigt. "Fest.. roligheter.." sa hon, "är man lyckligare utan i längden."
Hon sa åt mig att skriva istället. Jag svarade att jag var dålig på det och att jag hellre gick ut.
Jag är inte dålig på att skriva, men jag kände för att gå ut. Det kändes som ett bra svar.
Hon suckade bara, nickade till mig och jag gick vidare. Tittade ner på mina kängor, på björklöv och blöt asfalt.

Jag gick inte ut, för liam ringde mig och sa att han startat en blogg. Jag gick istället en runda i området, tittade på mer löv och skrattade för mig själv. Liam är inte bloggtypen. Utan att vara för elak kan jag mer kalla honom.. sitta hemma-vara-cynisk-dricka-te-och-vara-hatiskt-kulturelltypen.

Så jag gick hem och startade en blogg. Vi är enligt många två ganska speciella herrar, varför inte dela med sig av detta?

/ William