Oj

Förlåt. Jag glömde bort att jag hade den här grejen, tror jag.

I helgen hade vi fest, eller, jag hade fest.
Det kom en del folk, vi satt på våran balkong och spelade gitarr och drack vin. Sedan blev det mer party och det fortsatte fram till soluppgången. Vaknade runt lunch med samma person jag alltid lyckas vakna med efter såna här tillställningar,

Tänk er: Någon du tycker om, någon du inte känner, men tycker om. Någon du inte vill lära känna egentligen. Det hade inte förändrat något om du gjorde det. En sån person. Hon tycker väldigt mycket om mig, för mycket.

Allt detta tänker man inte på när man har fest. Därför vaknar jag alltid med henne (dig).

Liam hatar mig för det här. Jag hatar aldrig mig själv.

Nu ska jag ut och göra något vettigt av mitt liv! Som att köpa en katt. Jag vill ha en katt. Uppdatering kommer snarast på detta äventyr.


Någon som har namnförslag?

Boll

Inbrytning avklarad! Jag tänker inte avslöja så mycket mer men allt gick enligt planen. En ganska korkad idé måste jag säga såhär i efterhand. Men det var jävlgit skoj att springa runt ensam i en affär och möblera om allting till absurdum.

Idag ska jag bara stanna hemma och sova/läsa. Jag har börjat läsa en bok som heter naiv super.

Killen i boken köpte en boll i kapitlet jag läste nu, det är jag lite sugen på att göra. Det lät så trevligt att bara stå och kasta en boll mot en vägg i brist på annat att göra. Haha det lät ironiskt, men jag menar det. Jag har varit väldigt stressad och upptagen fram tills för några veckor sedan. Nu gör jag bara vad jag känner för, och det är en process att komma på vad man vill göra när man inte måste någonting.

Ikväll får jag fint besök. Vi ska ha lite fest här, med några nära vänner, några av liams beundrare och det lösa folket som alltid kommer på köpet. Har man en stor lägenhet för sig själva blir det ofta fest.

Haha, kommentaren om att jag och Liam låter som samma person, är nog nästan sann. Fast det är vi inte, men vi sitter bredvid varandra och skriver.

Will - Liam. Den du.

Fridens!

Lite mer om William

Jag vet inte hur riskfyllt det är att skriva det här, men jag ska skriva det i alla fall. Jag lever farligt.

Jag heter William, jag är 19 år. Jag bor i en stad i Sverige. Jag delar lägenhet med min homie Liam, vi har varit bästa vänner väldigt länge. Jag har inte så många andra vänner jag umgås med varje dag, men jag älskar att träffa människor. Alla känner William, William känner.. Liam.

Skolan tog slut i våras, så nu gör jag ingenting särskilt. Min utbildning var inte så speciell, men jag har andra pengar att leva på ett bra tag framöver. Så nu förtiden gör jag bara vad jag känner för. Jag känner för ganska speciella grejer.

Inatt ska jag ut på äventyr (om ingen tant stoppar mig).

Operation butik. Det är det här jag menar med att leva farligt.
Min blogg kommer vara ganska anonym ett tag framöver, för jag lever farligt.

Inatt ska jag bryta mig in, röra till i hyllorna, sortera om. De har de så ruskigt välsorterat i små mataffärer.

Ni kanske undrar varför? Varför skriver jag det här?

Jag vet faktiskt inte varför.

vi börjar programmet med en chock

Jag brukar göra saker. Antagligen lite mer saker än vad du brukar göra.
Idag träffade jag en dam på en sten som frågade mig vad jag gjorde, jag skulle ut, sa jag.
Hon sa att hon tyckte det var onödigt. "Fest.. roligheter.." sa hon, "är man lyckligare utan i längden."
Hon sa åt mig att skriva istället. Jag svarade att jag var dålig på det och att jag hellre gick ut.
Jag är inte dålig på att skriva, men jag kände för att gå ut. Det kändes som ett bra svar.
Hon suckade bara, nickade till mig och jag gick vidare. Tittade ner på mina kängor, på björklöv och blöt asfalt.

Jag gick inte ut, för liam ringde mig och sa att han startat en blogg. Jag gick istället en runda i området, tittade på mer löv och skrattade för mig själv. Liam är inte bloggtypen. Utan att vara för elak kan jag mer kalla honom.. sitta hemma-vara-cynisk-dricka-te-och-vara-hatiskt-kulturelltypen.

Så jag gick hem och startade en blogg. Vi är enligt många två ganska speciella herrar, varför inte dela med sig av detta?

/ William

RSS 2.0