Höstromanser
- Tror du på dig själv?
Jag vred mig lite där jag satt, vilken rak fråga! Det är sällan man hör sånt från någon man nyss träffat.
- Ja, det gör jag. Sa jag, sanningsenligt. Mitt självförtroende är faktiskt väldigt bra.
Du tittar på mig och ler.
- Vad bra.
- Euuhm.. Durå?
- Ja.. jo.. det gör jag väl.
Jag nickar gillande. Du tittar på mig med blåa ögon som glittrar i lila av ljuset från sänglampan.
Lite senare stod vi utanför en biosalong, mest för att det fanns tak där och du rökte och det regnade. Klockan var kanske sex då och det var mörkt. Förutom gatlykteljus såklart, som lös upp din cigarettrök. Du pratade intensivt om dina mostrar som bodde ihop och var helt galna. Det var säkert roligt men jag tänkte på annat, på kompisar och på min katt.
- Är dina föräldrar kristna? Du fortsatte med dina raka, oväntade frågor.
- Näe.. eller.. mamma är väl. Pappa pratar jag inte med, inte om sånt. Är dina?
- Nä.
- Varför undrar du då? Jag skrattade inombords då men tittade på cigarettröken som steg från din mun när du sa
- Jag kanske bara undrar saker om dig för att jag vill det? För att det känns som jag måste veta. Vill du inte veta saker om mig?
- Ibland. Kanske. Ja, ibland när det är något jag borde veta.
Du skakade på huvudet, fimpade och gick. Jag gick jag med, åt andra hållet till min hållplats. Du sprang efter mig. Jag kände ingenting, jag var inte ledsen för att du gått, inte speciellt rörd av att du sprang efter mig nu. Du log, så jag log.
- Förlåt, jag gillar dig. Du kysste mig då, fast det har vi ju gjort förut.
- Jag gillar dig med! Jag kysste dig också.
Ja, jag gillade dig. Som en av mina kära vänner sa, kanske lite mer än vad jag vill erkänna. Men jag gillar inte dig så mycket att jag vill kyssa dig om och om igen. Jag vill inte ligga med dig. Jag vill inte gå hand i hand med dig på stan. Jag vill inte att du ska bo här hos mig eller ens komma hit om du inte verkligen måste. Det finns grader av gilla och till varje grad finns det en handling och jag vill stanna här.
Jag är bara så arg över att det verkar göra mig till en elak människa.
/ William
Är dina föräldrar kristna?
Jag vred mig lite där jag satt, vilken rak fråga! Det är sällan man hör sånt från någon man nyss träffat.
- Ja, det gör jag. Sa jag, sanningsenligt. Mitt självförtroende är faktiskt väldigt bra.
Du tittar på mig och ler.
- Vad bra.
- Euuhm.. Durå?
- Ja.. jo.. det gör jag väl.
Jag nickar gillande. Du tittar på mig med blåa ögon som glittrar i lila av ljuset från sänglampan.
Lite senare stod vi utanför en biosalong, mest för att det fanns tak där och du rökte och det regnade. Klockan var kanske sex då och det var mörkt. Förutom gatlykteljus såklart, som lös upp din cigarettrök. Du pratade intensivt om dina mostrar som bodde ihop och var helt galna. Det var säkert roligt men jag tänkte på annat, på kompisar och på min katt.
- Är dina föräldrar kristna? Du fortsatte med dina raka, oväntade frågor.
- Näe.. eller.. mamma är väl. Pappa pratar jag inte med, inte om sånt. Är dina?
- Nä.
- Varför undrar du då? Jag skrattade inombords då men tittade på cigarettröken som steg från din mun när du sa
- Jag kanske bara undrar saker om dig för att jag vill det? För att det känns som jag måste veta. Vill du inte veta saker om mig?
- Ibland. Kanske. Ja, ibland när det är något jag borde veta.
Du skakade på huvudet, fimpade och gick. Jag gick jag med, åt andra hållet till min hållplats. Du sprang efter mig. Jag kände ingenting, jag var inte ledsen för att du gått, inte speciellt rörd av att du sprang efter mig nu. Du log, så jag log.
- Förlåt, jag gillar dig. Du kysste mig då, fast det har vi ju gjort förut.
- Jag gillar dig med! Jag kysste dig också.
Ja, jag gillade dig. Som en av mina kära vänner sa, kanske lite mer än vad jag vill erkänna. Men jag gillar inte dig så mycket att jag vill kyssa dig om och om igen. Jag vill inte ligga med dig. Jag vill inte gå hand i hand med dig på stan. Jag vill inte att du ska bo här hos mig eller ens komma hit om du inte verkligen måste. Det finns grader av gilla och till varje grad finns det en handling och jag vill stanna här.
Jag är bara så arg över att det verkar göra mig till en elak människa.
/ William
Är dina föräldrar kristna?
Kommentarer
Trackback
